Om man ska följa upp min flummiga tråd från förra inlägget kanske det låter så här. (För jag har faktiskt funderat vidare på det. Men att få fram det på förståelig svenska är en annan sak. Och jag tänker fortsätta referera till filmens värld, för där är drömmar rörliga bilder som alla kan se.)
I allas våra amerikanska romantiska komedier är det alltid en som bara vill "ha kul" medan den andra ganska snart inser att "kul" inte räcker. Att "för evigt" klingar bättre. Det som är så bra när det är film är att vi som tittar vet att hur mycket de än klantar sig, skämmer ut sig, är passiva eller bara gör helt fel, så kommer de tillslut att bli tillsamman i alla fall!
Men vi som inte är fiktiva utan väldigt verkliga kan inte räkna med en sån lyx. Vi kan inte räkna med att den goda fen ska komma viftande med sitt trollspö och ställa allt till rätta. Förvandla pumpor till vagnar och trasor till en galablåsa och sånt.
Nej, vi måste ta saken i egna händer. Vi måste vara den som berättar vad vi känner. Den som blottar sig och riskerar att bli förkrossad. Men som kan få tusenfalt igen. För om vi är ärliga kan vi skriva under på att vi oftast ångrar de tillfällen då vi inte sa något, inte då vi sa något. Det är så lätt att kläcka klichéer. Att säga till andra att vara den starka. Själv är jag sjukt feg och säger nästan aldrig något. Jag är den fega parten i filmen som istället för att säga "jag gillar dig med" vänder på klacken och går hem istället. Den som man stör sig så galet mycket på!
Men seriöst, om man kan vinna den som ger oss alla fjärilar i magen är det väl värt att vara lite frispråkig för en gångs skull?
Japp, det är värt det! Det ger inte alltid önskat resultat, tyvärr (tro mig, jag vet) , men det är alltid värt det.
SvaraRaderaJag blev inte färdig att kommentera ditt förra inlägg, blir överhuvudtaget inte färdig att kommentera mycket nuförtiden...
Det värsta idag med att önska sig något, vad eller vem spelar mindre roll, är att det alltid finns någon i omgivningen som käckt säger "Men så se till att få din önskan uppfylld då. Allt du vill kan du!"
Och där någonstans dör jag vareviga gång det händer. Dör i detta självförverkligandet. Bara jag vill något så är det ok att "go for it"? Så är det ju inte! Jag önskar så mycket. Har läst för många böcker, sett för många filmer och lyssnar på min inre röst som berättar minnen. Jag önskar, men jag tror inte det är meningen att jag själv ska styra om så att allt blir just så som jag vill. Jag har för bråttom nämligen.
Och så ville jag ju mest bara säga hej här nu. Brukar göra så, när jag tittat in på någons blogg ett par gånger eller så :)