Jag kan utan att överdriva säga att jag nästan alltid är glad. Speciellt när jag är bland folk. De gör mig glada. Så jag kan inte annat än att le hela tiden!
Men ibland när jag är ensam kommer en äcklig pessimist smygande in i mitt huvud. En pessimist som vill att jag ska vara någon helt annan än den jag är, som talar om för mig att nej Anna, du är inte alls bra. Sådana dagar lyssnar jag på deppig musik och försöker sluta att drömma. För drömmar leder bara till falskt hopp och ingenting vettigt alls. Och gör oss bara olyckliga i slutändan. När vi upptäcker att verkligen aldrig blir lika underbart fantastisk som dagdrömmarna.
Men vad är det för fel att fly verkligheten lite då och då? Eller typ hela tiden, i mitt fall?
Men ibland när jag är ensam kommer en äcklig pessimist smygande in i mitt huvud. En pessimist som vill att jag ska vara någon helt annan än den jag är, som talar om för mig att nej Anna, du är inte alls bra. Sådana dagar lyssnar jag på deppig musik och försöker sluta att drömma. För drömmar leder bara till falskt hopp och ingenting vettigt alls. Och gör oss bara olyckliga i slutändan. När vi upptäcker att verkligen aldrig blir lika underbart fantastisk som dagdrömmarna.
Men vad är det för fel att fly verkligheten lite då och då? Eller typ hela tiden, i mitt fall?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar