Ett riktigt naivt inlägg

Jag är väldigt naiv och godtrogen. Och blåögd. Jag tänker alltid att människor i största allmänhet är goda och har goda motiv. Ganska ofta när jag möter något hemskt tänker jag "nej, men något sånt skulle väl ändå inte hon kunna göra. Det måste vara ett missförstånd!". Typ så. Letar efter bortförklaringar till folks dumhet och egoism. Och så tänker jag att det är jag som borde ända mig, sluta vara så himla naiv. Som om naivitet är det värsta som finns!

Om jag istället hade varit sjukt misstänksam och skeptisk till att människor är kapabla till goda gärningar, hur skulle det göra världen bättre? Om jag, och alla andra, gick runt och förväntade oss att alla andra hela tiden hade en ond baktanke med varenda handling? Eller om vi förväntade oss att alla bara skulle tänka på sig själva och trampa alla andra på tårna, fötterna och hela kroppen? Om vi förväntade oss att man inte kan lita på en enda människa, hur många hade då varit motiverade till att försöka vara goda? Om ingen förväntade sig att du skulle göra något bra eller gott, hade du gjort det då?

Nej vet ni vad! Var naiva, så är det större chans att andra gör gott. Förvänta dig godhet. Ge bort godhet. Och ta emot godhet. Jag tror fortfarande på att varje människa är god. För vi är skapade av någon som är alltigenom god. ALLTIGENOM god! Och eftersom vi är hans avbild, har vi alla lite av hans godhet!