Ibland, eller väldigt ofta på vårterminer, tänker jag att det hade varit mycket lättare om man levt på t ex 1800-talet (detta fantastiska århundrade!). Och eftersom jag är kvinna hade jag med stor säkerhet blivit bortgift med någon rik godsherre som är väldigt lik Mr Knightley och som självklart älskar mig innerligt. Och eftersom det är min blogg får jag leva i den bubblan att det oftast var så.
Min framtid hade varit settled, jag skulle inte behöva oroa mig över var jag skulle bo. Jag har ju en herrgård! Jag skulle inte behöva oroa mig för att mitt CV inte är tillräckligt intressant. Jag har redan sysselsättning så det räcker, att vara lady kräver sin tid! Allt skulle vara klappat och klart, jag skulle inte behöva ta många jobbiga beslut. Allt skulle vara frid och fröjd. Tråkigt? Nej inte alls faktiskt. Fri vilja? Jag väljer ju att inte välja! Klockrent! Fri vilja är överskattat! Det gjorde att vi alla blev förvisade från Eden! (Och började äta kött.)
Min framtid hade varit settled, jag skulle inte behöva oroa mig över var jag skulle bo. Jag har ju en herrgård! Jag skulle inte behöva oroa mig för att mitt CV inte är tillräckligt intressant. Jag har redan sysselsättning så det räcker, att vara lady kräver sin tid! Allt skulle vara klappat och klart, jag skulle inte behöva ta många jobbiga beslut. Allt skulle vara frid och fröjd. Tråkigt? Nej inte alls faktiskt. Fri vilja? Jag väljer ju att inte välja! Klockrent! Fri vilja är överskattat! Det gjorde att vi alla blev förvisade från Eden! (Och började äta kött.)
Men det hade väl varit lite tråkigt? Det är kul om man får välja att vara i den situationen, men det är ganska sällan som de 1800tals-kvinnorna är lyckliga där de befinner sig. Så välj och njut av livet som det är :) Kraaam från Pelle
SvaraRaderaAnna jag håller med dig! Synd att du missade Ifö-hästen...
SvaraRadera/Ave