Filmhistoriens vackraste klipp

Ikväll ska ni få se filmhistoriens vackraste scen. Det är bara så fantastiskt att man inte kan annat än att bli alldeles rörd och betagen och gripen och hänförd och överväldigad. Och ni förstår inte varför jag tjatar så om Jane Austen och romantiska griller om Prince Charming och Happily-ever-after. Men titta och njut. Och gråt en skvätt.

Förnuft och oförnuft och mest känsla

Ibland, eller väldigt ofta på vårterminer, tänker jag att det hade varit mycket lättare om man levt på t ex 1800-talet (detta fantastiska århundrade!). Och eftersom jag är kvinna hade jag med stor säkerhet blivit bortgift med någon rik godsherre som är väldigt lik Mr Knightley och som självklart älskar mig innerligt. Och eftersom det är min blogg får jag leva i den bubblan att det oftast var så.

Min framtid hade varit settled, jag skulle inte behöva oroa mig över var jag skulle bo. Jag har ju en herrgård! Jag skulle inte behöva oroa mig för att mitt CV inte är tillräckligt intressant. Jag har redan sysselsättning så det räcker, att vara lady kräver sin tid! Allt skulle vara klappat och klart, jag skulle inte behöva ta många jobbiga beslut. Allt skulle vara frid och fröjd. Tråkigt? Nej inte alls faktiskt. Fri vilja? Jag väljer ju att inte välja! Klockrent! Fri vilja är överskattat! Det gjorde att vi alla blev förvisade från Eden! (Och började äta kött.)

The greatest passion

Igår tog jag mod till mig och såg "The passion of the Christ". Det är nog den vidrigaste film jag sett, jag blundade mer än halva filmen. Inget blev ju heller bättre av att veta att den troligtvis är extremt verklighetstrogen. Och när jag såg hur brutalt Jesus blev behandlad och tänkte på att det borde ha varit jag, rann tårarna okontrollerat. Att se någon utstå något sådant för min skull, för din skull, är för stort att ta in. Förstå. Skulle du kunna göra likadant för någon du älskar? Hans kärlek är svår att begripa. Gränslös. Jag önskar bara att jag kunde göra mer. Ge något tillbaka. Förtjäna. Tjäna.

Blessed redeemer

Up Calvary's mountain one dreadful morn
Walked Christ my Savior, weary and worn
Facing for sinners, death on the cross
That He might save them from endless loss

Blessed Redeemer, precious Redeemer
Seems now I see Him on Calvary's tree
Wounded and bleeding, for sinners pleading
Blind and unheeding, dying for me

"Father, forgive them," my Savior prayed
Even while His lifeblood flowed fast away
Praying for sinners while in such woe
No one but Jesus ever loved so

Oh, how I love Him, Savior and Friend
How can my praises ever find end?
Through years unnumbered on Heaven's shore
My songs shall praise Him forevermore

Sånt jag gör ibland

Om ni inte redan visste det så tycker jag det är galet kul att dreja och kleta ner hela mig med lera. Det hade varit stört coolt att ha ett eget krukmakeri, och så rimmar ju mitt namn på kanna..... Äh! Muggarna är i alla fall min senaste produktion, design a la migsjälv.

Vitsippan ute i backarna står...

Våren är så fantastiskt vacker att jag inte kan titta nog! Jag älskar när vitsipporna täcker hela marken i skogen. Och solen är så där ljust gul som den bara är på våren. Och vattnet är alldeles mörkblått. Det finns liksom ingen ände på skönheten.

Another sunny day

Jag har haft några fantastiska dagar i Malmö med fantastiska vänner. Jag har alltid tyckt och tänkt att Malmö är skitfult och bara tradigt och grått. Men det var faktiskt väldigt oförtjänt. För jag har upptäckt att Malmö faktiskt är mysigt och ganska fint. Och solen skiner där också! Hela
tiden faktiskt.

När ni kommer dit borde ni gå till caféet Kungsgatan. Vansinnigt mysigt och elegant. Och så borde ni dricka en latte på antingen Espresso House i Västra Hamnen eller Burlöv center, för där jobbar mina kompisar! Eller gå till Barista, en upptäckt som gjorde mig skyglad. De har bara fairtrade och ekologiskt kaffe och fika. Toppen tycker jag!

Femhundra dagar

Ikväll har jag sett filmen "500 days of summer". Jag såg den för första gången när jag bodde i London, men då tyckte jag den var sjukt dålig och att Summer var sjukt störig. För den nådde inte kraven för en idealiskt bra film, eftersom de inte får varandra i slutet. Ofta är det bara sjukt meningslösa filmer som slutar så (typ Titanic).

Men nu, nästan två år senare älskar jag den! Mest för att det är min musiksmak och allt är popigt och pinupigt. (Popkillar är sjukt attraktiva!!) Och jag önskar att jag var lika söt som Summer och hade lika många fina klänningar. Men åt skogen med deras filosofi! Det finns visst kärlek vid första ögonkastet och evig kärlek och bla bla bla!

Glimma

Ett snabbt inlägg bara för att visa hur fantastiskt det är. Skola. Vänner. Vår. Konst. Allt.

(Men vill ni köpa mina fantastiska nakna tjejer får ni nog skynda er. Kristianstad verkar ha gott om spekulanter!)

Lost in Austen

"My dearest Emma, said he, for dearest you will always be whatever the event of this hour's conversation, my dearest most beloved Emma, tell me at once. Say no if it is to be said."

She could really say nothing.

"You are silent, he cried with great animation, absolutely silent! At the present I ask no more."

Above ALL

Above all powers, above all kings
Above all nature and all created things
Above all wisdom and all the ways of man
You were here before the world began

Above all kingdoms, above all thrones
Above all wonders the world has ever known
Above all wealth and treasures of the earth
There's no way to measure what you're worth

Crucified
Laid behind a stone
You lived to die
Rejected and alone
Like a rose
Trampled on the ground
You took the fall
And thought of me above all

Vänskap = förbrukningsvara?!

Allt är förbrukningsvaror. Vi vet när vi köper mobilen att den kommer gå sönder en dag. Vi vet att marmeladen kommer ta slut. Och vi vet att kläderna kommer slitas ut.

Men en sak som jag bara inte kan förstå, det är varför vänskap har ett utgångsdatum? Jag blir genuint ledsen när jag tänker på hur många vänner jag tappat under livet. Jag blir sorgsen över att tänka att för några år sedan visste vi allt om varandra och skrattade åt ingenting, medan vi nu knappt är vänner på facebook! Varför ska det behöva vara så?! Är vänskap verkligen lika utslitbart som ett par jeans? Har det lika lätt för att surna som grädde?!

Nej! Jag vägrar tro att vänskap, att mina fantastiska vänner, är lika lite värt som är burk marmelad köpt på Ica! Det är inte ens jämförbart! Jag tror att man kan ha vänner hela livet. Jag tror att man kan hitta vägar att hålla vänskapen vid liv. För som någon vis människa sa: gå ofta hem till din vän, för en oanvänd stig växer snart igen.

Så. Vad vi ska göra är att:
1. Berätta för dina vänner hur fantastiska de är, för då blir de så glada.
2. Ge tid. Strunta i att skriva på din blogg och prata med din vän som behöver det.
3. Våga höra av dig till en gammal vän du tappat kontakten med, och våga börja prata med personen du träffat och vill bli vän med.
4. Överraska. Skicka ett uppmuntrande brev till någon som behöver det. Baka en kaka. Städa. Gör en present.
...

Ni fattar galoppen. Värdesätt dina relationer. För varje relation är unik. Värdesätt andra. Och det allra mest värdefulla vi har är varandra!

Äckelpotta äckelpotta!

Det finns en del saker som jag äcklas något otroligt av. Så mycket att jag faktiskt vill spy. Jag vet inte om det är en normal reaktion på fobier. Men så är det. Och jag vet inte om mina fobier är så speciellt normala heller.

Det allra äckligaste, vidrigaste, vedervärdigaste och vämjeligaste jag vet är bananer. Jag klarar inte av att sitta nära någon som äter en banan. För stanken är outhärdlig. Och skalet är något fruktansvärt äckligt... Och så blir de alltid så där mosiga och bruna när de ligger framme i en skål... Usch! Jag mår så illa av att tänka ut vidriga ord att beskriva hur vidrigt det är att jag inte finner ord! Och det värsta av allt är att verkligen alltid när jag åker tåg så hamnar jag bredvid någon som efter tio minuter plockar upp en brun banan ur väskan. Geggar med den i munnen. Viftar med skalet. Böjer sig över mig och nästan slänger det i ansiktet på mig när de ska nå skräppåsen vid mina knän. ÄÄÄH!

På tal om äckliga skal och sånt så är nummer två på min fobilista såna där klisterlappar som alltid finns på besprutade frukter som är importerade från andra sidan jorden. Som om inte de är äckliga nog i sig så envisas folk med att sätta klisterlappen i pannan! Alltså, lägg av!!

Andra äckliga saker i matväg som jag bara inte klarar av är kapris och pepparrot. Hur kan man vilja äta något som luktar så motbjudande?

Jag blir också sjukt äcklad av folk som smackar med tuggummi. Drar i det med fingrarna så det bildas äckliga trådar. Och äckligaste av allt, tar ut det ur munnen när man ska äta och lägger det på tallrikskanten och sedan efter maten stoppar in det i munnen igen! Jag kan inte uttrycka mig tydligt nog hur äckligt det är!

Så om ni vill hålla er på god fot med mig, bjud mig aldrig på mat som innehåller banan, kapris, pepparrot eller kött. Lägg inte tuggummit på tallriken och sätt inte klisterlappen från apelsinen i pannan!