En kompis sa en gång till mig "Anna, jag har nog aldrig mött någon som lever så mycket i sin egen värld som du!". Och självklart hade han helt rätt. Jag har läst alldeles för många böcker. Sett alldeles för många filmer. Drömt alldeles för mycket. Varit alldeles lost in Austen! Tro mig, jag har försökt skärpa mig och vara lite normal. Men jag är en hopplös drömmare och romantiker utan hopp om bättring.
Men jag har börjat läsa en väldigt intressant bok: "Wild at heart" av John Edlredge . Den handlar kort och gott om män. Hur de egentligen är. Tänker. Drömmer. (Boken om kvinnor heter "Captivating".) Och den här meningen fångade mitt intresse:
"They may be misplaced, forgotten or misdirected, but in the heart of every man is a desperate desire for a battle to fight, an adventure to live and a beauty to rescue."
Så har ni blivit vilseledda av dagens media om machomän som inte vill ha något annat än ett one night stand eller två. En superkarriär. Några glas öl på kvällen. Och total frihet. Då har vi nu spräckt den bubblan. Det finns ett djup i mäns hjärtan. Kanske gömt djupt inne. Men någonstans där inne finns prinsen på den vita springaren!
Är det inte helt fantastiskt?! För vad är det vi kvinnor vill ha? Jo just det! Vi vill vara mitt i ett äventyr. Vi vill bli uppvaktade av gentlemannen. Och mest av allt vill vi vara den hjälplösa jungfrun som blir räddade av prinsen. Vi vill sitta trygga framför honom på hästen och rida mot solnedgången till hans slott. Och där kommer vi leva lyckliga i alla våra dagar!
Enligt min teori för jag börja drömma igen. För så länge det finns liv finns det hopp. Och eftersom det finns hopp finns det liv. Alltså levande prinsar! Tada!
Låt dedikerad till dagens ämne: Wouldn't it be nice
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar