Underskattade skatter

Igår beklagade jag mig över en massa överskattade saker. Jag hade kunnat fortsätta i all evighet. Men jag lovade också att skriva om det som är underskattat istället. Så idag kommer ett positivare inlägg om vad ni borde göra!

Palla äpplen. Minns ni inte vilket äventyr det var när man var åtta och smög in på grannens tomt och pallade äpplen? Det borde man börja göra igen! Mer äventyr i vardagen tack! Gräset är grönare på andra sidan. Grannens äpplen är godare! Så palla allt! Äpplen. Körsbär. Plommon. Blommor...

Läsa. Nu för tiden är det helt okej att spela dataspel nio dygn i sträck. Men har man spenderat den senaste timmen med att läsa en bok, då är man onormal. Bryter normen. Är en nörd. Någon man borde akta sig för. När läste du en bok senast? När sträckläste du senast? Troligtvis när du var elva. Jag gjorde det senast i vintras när jag plöjde alla harrypotter-böcker på en vecka. Det var underbart! Så läs! Läs allt utom Twilight! Läs en roman. SvDs kulturdel. Kalle Anka. En bruksanvisning. Min blogg. En gammal dagbok. Kurslitteratur. Bibeln. Poesi. Klassiker.

Snigelpost. Det här borde stå överst, för det är så sjukt underskattat! Det finns ärligt talat få saker som är bättre än att titta i brevlådan och hitta ett handskrivet kuvert! Känslan av att läsa den klottriga handstilen på prassligt papper är oslagbar! Tänk att någon tänkt på dig och kärleksfullt lagt ner tid att skriva ner det för hand! Brev är fridlyst. Utrotningshotat. Det är en större förlust än pandorna! Faktiskt.

Kristendom. Det är tydligen alla journalisters favoritsyssla, att smutsa ner de kristna så mycket som möjligt! Om det är någon som begått ett sexbrott, och tillhört en kyrka som barn, då lyder rubriken "Präst anklagad för sexuella övergrepp". Och talar man om för någon att man är en troende kristen blir reaktionen: "Eh... jag kom just på att... eh... jag måste gå och göra... en sak. Vi ses... inte!". Men man talar mycket om hur synd det är om minoritetsreligionerna. Hur synd det är om muslimerna som måste anpassa sig efter det svenska samhället. Stackars ungdomar som måste lära sig om kristendom i religionsundervisningen! Eller att de måste gå in en kyrka på skolavslutningen! Man inbillar sig att alla kristna är töntar. Galna. Fanatiska. Outbildade, eftersom de inte tror på vetenskap. (Vilket är en myt.) Jag säger bara så här: kolla på mig! Jag är ascool! Och jag är troende!

Svenska kakor. En gång letade jag och en kompis igenom varenda café i centrala Göteborg i jakt på Napoleonbakelser. Men det fanns ingenstans!! Utan det enda caféer har att erbjuda nu för tiden är cupcakes. Brownies. Cheesecake. Cookies. American carrotcake. Blablabla! Jag är så trött på att allt ska amerikaniseras! Vad är det för fel på klassiska kanelbullar? Drömmar? Schackrutor? Bonnakringlor? Sockerkaka? Eller varför inte sju sorters kakor?! Skärpning! De gamla kakorna som mormors mormor bakade på sin lilla småländska bondgård är fortfarande de bästa!

Nej. Det finns mycket man borde göra oftare. Sova till exempel. Och det ska jag göra nu!

Dagens självporträtt

Igår var jag hos frisören. När jag gick därifrån hade jag gått ner i vikt. För jag har knappt något hår kvar. Men jag tror jag gillar det faktiskt!
(Ja, jag vet att mina självporträtt är fula. Men det är lite det som är grejen.)

Överskattade oskatter

Jag gillar att gå mot strömmen. När alla börjar prata om något tycker jag illa om det bara för att vara tvärt om. Men vissa saker får mig verkligen att må illa! Det är sjukt överskattat, fatta! Sluta prata om det!
Det här får mig nu för tiden att vilja spy i närmaste papperskorg:

Twilight. När tjejer i min ålder blir förälskade i de mesiga vampyrerna blir jag rädd. Eller ännu värre, när killar som dessutom är äldre än mig medger att det är deras favoritfilm, då blir jag orolig på allvar! (Det har hänt!) Allvarligt talat, böckerna är kasst skrivna. De är bara skrivet i ett kommersiellt syfte. Själva storyn är värdelös. Det händer verkligen ingenting! De bara pratar. För de kan inte ha fysisk kontakt. Den är inte ens romantiskt. Det är bara gulligullgull och ytligt. Snälla nån, vill vi ha något riktigt romantiskt läs Jane Eyre eller Tristan och Isolde!

Kyrkogårdar. Ja, det är överskattat! När jag dör ska jag ha en gravsten omgiven av asfalt så ingen behöver klippa gräs eller rensa ogräs. Och så ska stenen gärna vara digital, så man kan läsa hela min livshistoria och inte bara en klyscha som; "Här sover Anna. Så länge minnet finns lever du." Äh! Bränn bara hela skiten säger jag! Och sprid asken för vinden. Eller spola ner den i toaletten. När jag är död skiter jag fullständigt i om petuniorna är vissna eller inte på gräset ovanför hålet där resterna av mig ligger. Det finns viktigare jobb i samhället som folk kan sysselsätta sig med.

Kommersiell radio. Kommersiell radio har ett koncept som de kör hela tiden! Och det har jag knäckt... De har fem låtar som de spelar om och om igen. Och för att man inte ska lägga märke till det så slänger de in reklamavbrott var femte minut. Och så håller de på 24-7. Programledarna har dessutom gått igenom något slags inträdesprov, för de låter precis likadant. De har troligtvis samma manus också. Nej, tacka vet jag public service!

Alkohol. Vad är grejen med att bli stupfull, däcka, vakna med illamående, huvudvärk och ångest och dessutom inte minnas vad det var som var så kul igår? Jag har ofta skitkul och det bästa är, jag minns allt roligt! Jag behöver inte tio cider för att nå dit. Drick te. Kaffe. Hemmagjord saft. Och mjölk!

Emo-musik. Tokio Hotel. Takida. Dead by April. Kent. Jag mår så illa att jag inte ens vill prata om det!

Lokaltidningar. De enda som får jobb på lokaltidningar är analfabetiska journalister och blinda fotografer. Men det gör inte så mycket, för den mest attraktiva artikeln handlar om Farbror Blå som målat om sitt garage. Lokala tidningar är över huvud taget överflödigt eftersom alla redan vet allt om alla! Det enda som är värt att läsa är Laban och Hagbard. Fantomen är en annan sån där grej jag inte förstått mig på. Är det meningen att man ska läsa den som en följetong eller? För den hänger ju inte ihop!

Nej tack, säger jag bara! Sluta tjata! Det är överskattat! Jag vill inte höra! Imorgon får ni veta vad ni istället borde prata om! För då ska jag skriva ner alla underskattade skatter!

Politik är underskattat

Jag överlever mina åtta arbetstimmar på kyrkogården tack var P3. Timmarna går mycket snabbare och blir ganska roliga. Då förstår ni hur sjukt bra de är. Och kulturtanten inom mig riktigt frodas och växer!

De senaste veckorna har Brunchrapporten med Henrik Torehammar intervjuat de sju riksdagspartiledarna och det är oväntat intressant! Jag har egentligen sjukt mycket åsikter och jag gillar att diskutera. Politik är faktiskt kul! Och alla partiledare låter så trevliga och det mesta de säger låter dessutom vettigt. Så säga vad man vill om politiker, men sjukt bra retoriker är de! Så under sju timmar har jag fått en skitbra överblick vad de olika partierna tycker och jag är ganska säker på vem jag ska rösta på!

Och NEJ, det finns ingen godkänd ursäkt till att inte rösta! Henrik frågar alla partiledare som inledningsfråga om det finns någon fråga som de personligen inte håller med sitt eget parti om. Och vet ni vad? Alla svarar ja! Så ni som går runt och säger att ni inte tänker rösta för att det inte finns något parti som tycker precis som ni, tyvärr, men där rök eran tes! Du får helt enkelt hitta din hjärtefråga och sedan rösta på det paritet som tycker som du i den specifika frågan. Och orkar du inte ens det, rösta blank då för sjutton! För rösta ska man!

För övrigt, lyssna på Andreas Grega, speciellt "Dom hade mycket att säga". Grymt skön musik! En allkonstnär i all sin glans. DET är beundransvärt.

Kulturtanten dyker djupt ner i litteraturen

Jag är en riktigt kulturtant. Och jag älskar att läsa. Så höstens projekt är att läsa 11 klassiker! Det skulle varit tio, men jag kunde inte välja bort en. Men jag älskar osymmetri, så varför inte? Jag riktigt längtar efter att försvinna in i någon dammig upplaga av de här:

1. Tristan och Isolde
2. Don Juan av Lord Byron
3. Den unge Werthers lidande av Goethe
4. A midsummer night's nream av Shakespeare
5. Jorden runt på 80 dagar av Jules Verne
6. Don Quijote av Cervates
7. Decamerone av Giovanni Boccaccio
8. Den gudomliga komedin av Dante
9. Röda rummet av Strindberg
10. Kung Oidipus av Sofokles
11. Anna Karenina av Lev Tojstoj

Recensioner kommer så klart!

Dagens självporträtt

(Yes. Barnteckningarna är framme...!)

Annas antidepressiva manifest

Det är nästan obehagligt vad lättpåverkad man är av musik! Speciellt om man känner sig lite halvdassig och lyssnar på halvdeppig kommersiell pop (som bara handlar om brustna hjärtan, svek och drömmar som aldrig blev verklighet). Texter som "you're a cold blooded murderer, baby, never did i think you could" som tidigare bara varit blaha blir poetiskt. Och plötsligt känns det som varenda nedslagen balladtext är skriven till dig. Men vill ni veta en hemlis? Det är inte det!

Så för att förhindra er alla tre läsare från att deppa ihop under årets regntunga rötmånad, presenterar jag mitt antidepressiva manifest i form av en spotify playlist. Så lyssna med era lättpåverkade sinnen så ska ni se att allt snart känns bra!

Jag hade egentligen också tänkt publicera dagens självporträtt, men eftersom det strider mot inläggets budskap att deppighet är sjukt överskattat så låter jag bli...

Helgens alla episoder

I helgen åkte jag till Gamla gamla Hjelmseryd. Som gäst. Och utan att arbeta! (Men i ärlighetens namn kunde jag inte hålla mig undan från köket.) Målet med min retreat var: Världens bästa Madde. Vi bakade och kakade. Pratade. Skrattade. Pratade låtsasskånska. Var coolare än de flesta. Åkte på utflykt. Betygsatte caféer. Och viktigast av allt - tesalongen!

Yes. Anna och Maddes tesalong. Det kommer blir det enda caféet i Sverige som får en sjua i betyg, dvs drömcaféet. Vi fyllde a3papper med drömmar. Och en dag kommer det bli verklighet. Fram tills dess åker vi på caféturné och analyserar minsta lilla kaffedroppe. Lördagens utflykt var:

Det ligger längs med riksväg 30, två mil utanför Växjö. Där finns det mesta. Antikvariat. Trädgård. Lekplats. Textilaffär. Bensinmack. Blomsteraffär. Röda småländska stugor.

Här satt vi i någon timme och förde protokoll över inredning. Miljö. Priser. Utbud. Gäster. Personal. Allt! Slutbetyget blev en klar femma. Och Lantcaféets besökare är: cafétjejen, kaffetanten, tidningsfarbrorn, konstnärssjälen, dejtarna, barnfamiljerna och turisterna.
Ett riktigt genuint myscafé!

Jag vill att det ska vara som det var

Jag vill att det ska vara som det var. Inte nödvändigtvis som det kunde ha blivit. Men i alla fall som det var.

Men nu är det inte så. Utan så.

Varför jag målade av Emil idag

Jag är ingen fjollig idoldyrkare som tapetserar rummet med bilder på kändisar och skriver långa fanbrev. Men jag beundrar många människor för bra saker de gör. Och får inspiration från dem. En man som jag beundrar väldigt mycket är Emil Jensen. Hans skrivspråk gör mig avundsjuk. Men får mig oftast bara att smälta. Le. Känna mig träffad. Inspirerad. Melankolisk. Och så. Hans musik är så vacker att jag trycker på repeat. Riktigt snöar in mig i tonerna. Texterna. Känslorna. Han är dessutom smart. Och lever i nuet. Äkta. Förtrollar mig.

Dagens tips är hans blogg. Inte just för att det är Emil Jensen utan för att den är BRA. Jag är så trött på alla bloggar om gamla skor och kaffekoppar och "åh, vilket perfekt liv jag har!". Jag vet inte under vilken kategori min blogg hamnar under, men jag har inte heller gett anspråk på att försöka förändra världen eller visa upp alla mina fina loppisfynd.

Och finally. Läs det här. För det är vackert. Det är poesi. Och då kanske ni förstår varför jag målade. Det var inte meningen att göra ett så seriöst porträtt. Det bara blev så. (Och han har trots allt ett estetiskt intressant ansikte.)

Ni som vet att en mur bara är en bro på högkant
Och det som är som det är inte måste vara konstant.
Ni som hör rop på hjälp när ingen annan hör det.
Gör det ni gör men aldrig får nåt för det.
Låter ni bli finns ingen annan där som gör det.

Ni som går dit ni går utan att nån annan styr er.
Ni som får era sår utan att ni blir martyrer.
Ni som drömmer men aldrig blundar för det som händer,
glömmer era fiender men aldrig vänner.
Gör det med hjälp av människor ni inte känner.

Ni är inte vackrast i världen,
världen är vackrast i er.
Och det är inte i era ögon,
det är i vad ni ser.

Ni som skrattar er till det sjukt seriösa.
Ni som får folk att undra om ni borde få gå lösa.
Ni som alltid gör fel och aldrig är perfekta,
spelar inga spel och skiter i det korrekta.
Ni som vågar vara snea och defekta.

Ni är inte vackrast i världen,
världen är vackrast i er.
Och det är inte i era ögon,
det är i vad ni ser.

Åh, hur ni lyckas inspirera.
Får mig att vilja orka mera.
Utan att jag känner mig sämre, eller måste prestera.
Åh, hur ni lyckas exhaltera.
Får mig att orka vilja mera.
Det hörs på era röster.
Det lyser igenom när man ser er.

 Så ni är vackrast i världen. Världen är vackrast i er.
Och jag ser det i era ögon. Där ser jag vad ni ser.