Drömmar ger krossat hopp

Jag kan utan att överdriva säga att jag nästan alltid är glad. Speciellt när jag är bland folk. De gör mig glada. Så jag kan inte annat än att le hela tiden!

Men ibland när jag är ensam kommer en äcklig pessimist smygande in i mitt huvud. En pessimist som vill att jag ska vara någon helt annan än den jag är, som talar om för mig att nej Anna, du är inte alls bra. Sådana dagar lyssnar jag på deppig musik och försöker sluta att drömma. För drömmar leder bara till falskt hopp och ingenting vettigt alls. Och gör oss bara olyckliga i slutändan. När vi upptäcker att verkligen aldrig blir lika underbart fantastisk som dagdrömmarna.

Men vad är det för fel att fly verkligheten lite då och då? Eller typ hela tiden, i mitt fall?

Inspiration?

Ibland är jag sån att jag inte gör något om jag inte känner att jag har jättemycket inspiration till att göra just den saken. Jag kan känna för att måla en tavla, gå ut och springa eller städa. Men oftast målar eller städar jag alldeles för sällan. För jag sitter och väntar på att inspirationen ska komma som blixtrar och stjärnor från himlen. Ungefär. Som en pensionär låter jag dagarna gå förbi i stillsam passivitet.

Jag tror att det är många som känner igen sig i förhoppningen om att bli träffad av blixten. Men som alla vet är det oftast kor som ställer sig under träd när det åskar som får smaka på blixten. Och de brukar inte överleva!

Något vettigt har jag i alla fall lärt mig på mina flummiga konstnärsutbildningar, och det är att tvinga fram ett resultat utan inspiration. Istället för att vänta på oväder. Väntan gör oss bara passiva!

Så ta ett råd från en klok kvinna; måla, spring och städa! Gör det bara utan att tänka! För oftast kommer inspirationen påsmygande när vi börjat jobba. Och tur är väl det!

ääh

Jag förstår att ni längtar så ni kan dö efter ett nytt blogginlägg. För allt jag skriver är ju så sjukt intressant och livsbejakande! Men nu är det så att jag jobbar varje dag och när jag kommer hem orkar jag inte göra så mycket mer än att ligga på sängen. Stirra upp i taket. Och lyssna på sjukt bra musik. Men hörrni, lyssna på det här. Det är helt fantastiskt bra.



Two things you told me
That you are strong
And you love me
Yes, you love me

Vill du bli aupair? Jag skulle inte tro det..

Idag letade jag igenom min hårddisk i jakt på ett dokument. Då hittade jag en massa gamla saker jag skrivit. Sjukt intressant och ointressant. Ett dokument jag hittade skrev jag när jag bodde i London för snart två år sedan... (!) Det var ganska komiskt skrivet så jag tänkte dela det igen. Som en varning för alla som funderar på att bli aupair...

Tuesday, 1. December 2009, 14:07:30

Utan att låta alltför negativ och få aupairlivet att framställas som helt fruktansvärt, ska jag berätta om en helt vanlig måndag. Alltså igår.

6:30 am
Klockan ringer. Jag känner mig död. Jag snoozar i en halvtimme innan jag har förstått att jag ska vakna. Sedan snabbt upp, slänga på sig några kläder.

7:07 am
Jag är nere i köket. Möts av helgens disk och pappan som endast iförd handduk steker bacon och gör scrambled eggs. Lukten är förfärlig. Jag tömmer diskmaskinen. Fyller den. Diskar. Diskar stekpannan och kastrullen från frukosten. Äggen fastnar i grytan. Jag diskar den i fem minuter. Jag dukar av bordet. Ställer in i diskmaskinen. Diskar lite till. Mina händer är som russin. Jag får dagens order "Today is JUST normaaal!".

Runt 8:00 am
Köket är så rent det kan bli. Alla är borta. Huset är tomt. Jag går upp för de sex trapporna. Lägger mig på sängen. Somnar.

Mellan 10:00 och 11:00
Jag vaknar med ett ryck och är förvirrad. Jag är inte ens medveten om att jag somnat. Vad väckte mig? Jo. Just det. Dörrklockan. Jag tar på mig en kjol i farten. Springer ner för sex trappor. Tar emot ett delivery. T ex en fågelbur.

11:00-13:00
Jag tänker att jag borde göra något vettigt. Det händer inte så ofta att planer blir verklighet. Vänner rullar på min laptop. Jag spelar lite Haydn sonater. Skriver lite skit i min dagbok. Spionerar på fejjan. Läser. Lagar riktig lunch när jag är ambitiös.

13:00
Jag kommer på att jag borde klä på mig ordentligt. Sminka mig lite. Ett fåfängt försök att dölja ringar under ögonen. Lyssnar på musik. Bäddar sängen. Låter gardinerna vara fördragna. Tänder i taket.

14:00-14:30
Jag tar mig ut till den fruktansvärt äckliga bilen. Där finns flera års smulor. Trasiga kartor för att ingen orkar ta upp dem från golvet. Ännu trasigare serietidningar. Gamla vattenflaskor. Bakterier. En vindruvskvist som låg där första gången jag satt i bilen. Massa gamla parkeringsbiljetter. Damm. Virus. Jag har flera gånger funderat över om jag verkligen är tillräckligt vaccinerad.
Jag kör till skolorna.

15:00
Jag är framme. Jag hade tur och fick en parkeringsplats. Betalar biljett. Går tillbaka till äckliga bilen. Läser en bok.

16:00
Alice slutar skolan om tio minuter. Jag går för att hämta henne. Väntar utanför skolan i tio minuter. Det är isande kallt.

16:23
Tillbaka till bilen. Camille väntar med pojkarna.

George: Where have you been? We've been waiting for AGES! Could you not hurry uu? It's coooold!
Jag: Hi George! How was school today?
George: ...
George: Open the doors!!
Freddie: What's for snacks?!

Alltid lika trevligt att träffa dem. Alltid lika trevligt att säga hej.

16:28
Barn: Where's our snacks?!

Jag kollar så att de har på sig säkerhetsbältena. Kör sedan.

16:41
Vi är fast i bilkö. Vi väntar vid rött ljus. Plötsligt sitter Freddie upp och ner.

Jag: Freddie! Sit propery! It's dangerous!
Freddie: Hahahaa!
Jag: Freddie! It's not funny! Just sit propery!
Camille: Freddie! Listen to Anna!
Freddie: Hahaha!
Jag och Camille: Freddie! Listen to us!
Jag: You don't understand how dangerous it is, do you? We are driving in London! An accident can happen anytime to anyone! My friend has been in an caraccident!
Barnen: What?! Really? Tell us? Did she DIE!?

16:46
Roliga-historier stund.
Barn: What do you call a person from Sweden?
Jag: A Swede?
Barn: An idiot!
Barnen: Hahahaha!
Jag: ...
Barn: What do you call a crossing person from sweden?
Jag: ...
Barn: A crossing idiot!
Barnen: Hahahaha!
Jag: ... You're very rude. I don't tell stupid stories about the British, do I?
Barnen: ...

16:56
Vi är vid parken. Alice byter om till tenniskläder. Pojkarna bråkar i baksätet.

17:02
Jag kör vidare. Plötsligt knäpper Freddie upp bältet.

Jag: Freddie! Are you crazy?! Fasten your seatbelt immediately!
Freddie: ...
Jag: You think this is a game? I can't believe you're so ignorant!
George: Freddie, look at me. Do this!

De håller båda för öronen.

17:04
Jag parker utanför huset. Barnen springer fram till husdörren. Jag låser bilen. Tar min väska. Så mycket skräp jag kan bära. Alices skoluniform. Alices väska. Pojkarna suckar vid dörren och vill komma in. Tycker att jag är störande och långsam. Ropar på mig att skynda mig. Tänker inte ens tanken att hjälpa mig.

Jag försöker öppna dörren. Den har svällt av regnet. Jag försöker igen.

George: That's eeeeeasy!
Jag: Be my guest!

17:04-17:48
Jag gör middag. Ställer fram det framför dem. De behöver bara äta själva. Jag ber Freddie skynda sig. Tennis vid sex. Tio i läser han fortfarande en serietidning. Jag hämtar hans racket. Klär på mig. Väntar. Tillslut kommer han. Tar långsamt på sig skor och tröja.

Vi går till parken. Det är iskallt. Jag lämnar honom. Tar med mig Alice tillbaka.

18:56
Jag går till parken igen. Hämtar Freddie.

19:56
Jag går till parken igen. Men för att gå en härlig promenad med Lovisa. Två och ett halvt varv.

21:47
Jag går ner i köket till föräldrarna för att berätta att jag inte klarar av det här längre. Deras nyinköpta fåglar har precis rymt. De kan inte fånga dem. Mamman är "so upset. I'm so sad and angry and.. dissapointed!" Jag frågar dem om morgondagen istället. Går sedan upp på mitt rum. Är galen. Tänker att jag aldrig kommer kunna säga det. Tänker att jag aldrig mer vill tillbaka.

23:30
Jag går och lägger mig. Efter att ha pratat med underbara människor på msn och blivit gladare. Läst Jesaja. Borstat tänderna osv. Tänker att IMORGON, DÅ ska jag säga det!

Ett kärleksbrev

Vad mer man kan önska? Ett större bevis på kärlek går inte att hitta.



Faderns Kärleksbrev

Mitt barn

Du vet kanske inte vem jag är,
men jag känner dig
Psalm 139:1

Jag vet när du sitter och när du står
Psalm 139:2

Jag är förtrogen med allt du gör
Psalm 139:3

Till och med varje hårstrå på ditt huvud är räknad
Matteusevangeliet 10:29-31

För du blev skapad till min avbild
Första Moseboken 1:27

I mig lever du och rör dig och är till
Apostlagärningarna 17:28

För du är min avkomling
Apostlagärningarna 17:28

Jag kände dig innan du blev bildad i moderlivet
Jeremia 1:4-5

Jag valde dig då jag planlade skapelsen
Efesierbrevet 1:11-12

Du är inget misstag, därför att alla
dina dagar var redan skrivna i min bok
Psalm 139:15-16

Jag fastställde en bestämd tid för
din födelse och var du skulle bo
Apostlagärningarna 17:26

Du är underbart skapat
Psalm 139:14

Jag vävde dig i moderlivet
Psalm 139:13

Från din första stund har jag varit ditt stöd
Psalm 71:6

De som inte känner mig, gjorde felaktiga bilder av mig
Johannesevangeliet 8:41-44

Jag är inte långt bort ifrån dig eller arg på dig,
utan jag är den fullkomliga kärleken
Första Johannesbrevet 4:16

Det är mitt begär att få ge dig min kärlek, bara därför att
du är mitt barn och jag är din far
Första Johannesbrevet 3:1

Jag erbjuder dig mer än en jordisk
fader kan någonsin erbjuda dig
Matteusevangeliet 7:11

För jag är den fullkomliga fadern
Matteusevangeliet 5:48

Varje fullkomlig gåva som du får,
kommer från min hand
Jakobsbrevet 1:17

För jag är din försörjare och möter alla dina behov
Matteusevangeliet 6:31-33

Min plan för din framtid har alltid varit fylld med hopp
Jeremia 29:11

Jag älskar dig med evig kärlek
Jeremia 31:1

Mina tankar om dig är lika tallösa
som sandkornen på stranden
Psalm 139:17-18

Jag fröjder mig över dig med jubel
Sefanja 3:17

Jag vill aldrig sluta att göra dig gott
Jeremia 32:40

För du är min dyrbar egendom
Andra Moseboken 19:5

Av hela mitt hjärta och all min
själ önskar jag att du ska slå rot
Jeremia 32:41

Och jag vill visa dig stora och förunderliga ting
Jeremia 33:3

När du söker mig med hela ditt hjärta,
ska du finna mig
Femte Moseboken 4:29

Ha din lust i mig och jag vill ge
dig vad ditt hjärta begär
Psalm 37:4

För det var jag som gav dig denna önskan
Filipperbrevet 2:13

Jag förmår göra långt mer än du kan föreställa dig
Efesierbrevet 3:20

För jag är din största uppmuntran
Andra Thessalonikerbrevet 2:16-17

Jag är också fadern som tröstar dig i dina svårigheter
Andra Korinthierbrevet 1:3-4

Jag hör dig och räddar dig ur all din nöd
Psalm 34:18

Som en herde bär ett lamm,
bar jag dig tätt intill mitt hjärta
Jesaja 40:11

En dag skall jag torka alla dina tårar från dina ögon
Uppenbarelseboken 21:4

Jag är din far och jag älskar dig
liksom jag älskar min son, Jesus
Johannesevangeliet 17:23

För min kärlek till dig är uppenbarad i Jesus
Johannesevangeliet 17:26

Han är en avbild av mitt väsen
Hebreerbrevet 1:3

Han kom för att visa att jag är för dig,
inte emot dig
Romarbrevet 8:31

Och för att meddela att Han inte räknar till dina synder
Andra Korinthierbrevet 5:18-19

Jesus gav sitt liv för att du och jag kan försonas
Andra Korinthierbrevet 5:18-19

Hans död var det yttersta uttrycket av min kärlek till dig
Första Johannesbrevet 4:10

Jag gav upp det jag älskade
för att vinna din kärlek
Romarbrevet 8:32

Om du tar emot min son som en gåva,
så tar du också emot mig
Första Johannesbrevet 2:23

Och ingenting skulle någonsin
kunna skilja dig från min kärlek
Romarbrevet 8:38-39

Vänd om och kom hem och det skall bli fest
i himlen såsom ingen har sett förut
Lukasevangeliet 15:7

Jag har alltid varit din far
och skall alltid förbli din far
Efesierbrevet 4:14-15

Min fråga är: Vill du vara mitt barn?
Johannesevangeliet 1:12-13

Jag väntar på dig
Lukasevangeliet 15:11-32

Kära hälsningar, Din Far,
Allsmäktiga Guden

Ett riktigt naivt inlägg

Jag är väldigt naiv och godtrogen. Och blåögd. Jag tänker alltid att människor i största allmänhet är goda och har goda motiv. Ganska ofta när jag möter något hemskt tänker jag "nej, men något sånt skulle väl ändå inte hon kunna göra. Det måste vara ett missförstånd!". Typ så. Letar efter bortförklaringar till folks dumhet och egoism. Och så tänker jag att det är jag som borde ända mig, sluta vara så himla naiv. Som om naivitet är det värsta som finns!

Om jag istället hade varit sjukt misstänksam och skeptisk till att människor är kapabla till goda gärningar, hur skulle det göra världen bättre? Om jag, och alla andra, gick runt och förväntade oss att alla andra hela tiden hade en ond baktanke med varenda handling? Eller om vi förväntade oss att alla bara skulle tänka på sig själva och trampa alla andra på tårna, fötterna och hela kroppen? Om vi förväntade oss att man inte kan lita på en enda människa, hur många hade då varit motiverade till att försöka vara goda? Om ingen förväntade sig att du skulle göra något bra eller gott, hade du gjort det då?

Nej vet ni vad! Var naiva, så är det större chans att andra gör gott. Förvänta dig godhet. Ge bort godhet. Och ta emot godhet. Jag tror fortfarande på att varje människa är god. För vi är skapade av någon som är alltigenom god. ALLTIGENOM god! Och eftersom vi är hans avbild, har vi alla lite av hans godhet!

Bland prinsessor och troll

Okej... lite konstnärsskryt kan man tycka. Men med tanke på min låga produktivitet i år så får det vara okej. Först hade jag tänkt att göra riktigt klyschiga prinsessmuggar i rosa och vitt. Men slutprodukten får mina tankar att flyga till John Bauer (denna fantastiska man!!!) och det här:

Väck mig inte imorgon

Jag har faktiskt inget att säga. Varken intressant eller sjukt onödigt. Men jag tänkte dela med mig lite fantastisk musik. En halvdeppig spotifylista, men ack så vacker musik! Passar utmärkt framåt kvällen. Ladda ner den här!

Kärlek är bara ren tur

Det är en sak jag inte förstår. Eller, det är väldigt många saker jag inte förstår, men det är en specifik sak jag tänker på nu. För hur jag än vrider och vänder på det, försöker att tänka utanför ramen, så kommer jag bara fram till samma sak: att kärlek bara handlar om tur. Och det är ju inte så uppmuntrande. Speciellt inte om man är en olycksfågel. För, hur stor chans är det att just den killen jag blir intresserad av skulle bli intresserad av just mig tillbaka? Egentligen? Chansen är sjukt liten. Plötsligt händer det. Men oftast gör det aldrig det.

Men världen är trots det full av otroligt lyckosamma människor. Grattis till er!

(Och det här vara bara ett faktamässigt konstaterande. Bra att vi har förtydligat det, så inga frågetecken uppstår.)

Livs levande

Ikväll har jag träffat världens mest fantastiska man (efter Jesus). Och jag överdriver inte! Han är mannen bakom ni är inte vackrast i världen, världen är vackrast i er. Han ÄR ni inte vackrast världen, men världen är vackrast i er. Helt fantastisk. Jag ville bara försvinna in i en Emil Jensen-bubbla och börja göra en massa gott för andra människor. Och förändra världen. Och kasta potatisen där all världens likgiltighet är samlad på... Kadaffi? Jimmy Åkesson? Joakim von Anka?!

Men samtidigt som jag är sjukt inspirerad och lycklig, är jag melankolisk och djupt bedrövad ända in i hjärtat. Det tjatas så mycket nu för tiden om att man ska leva i nu. Och för kanske första gången gör jag verkligen det. Jag är så lycklig och glad. Men det som får mig att gråta obehindrat är att nu alldeles för snabbt blir då. Speciellt att just detta nu är så kort. Jag vill att det ska vara som i min kära värld, att man kan stanna tiden och att nu ska få övervinna både då och sen! Att allt som är så fantastiskt måste ta slut leder bara till sjukt onödig folkohälsa. En destruktiv naturlag.

Men jag fick i alla fall en onerladdningsbar kram och en helt fantastisk kväll!