Vänskap = förbrukningsvara?!

Allt är förbrukningsvaror. Vi vet när vi köper mobilen att den kommer gå sönder en dag. Vi vet att marmeladen kommer ta slut. Och vi vet att kläderna kommer slitas ut.

Men en sak som jag bara inte kan förstå, det är varför vänskap har ett utgångsdatum? Jag blir genuint ledsen när jag tänker på hur många vänner jag tappat under livet. Jag blir sorgsen över att tänka att för några år sedan visste vi allt om varandra och skrattade åt ingenting, medan vi nu knappt är vänner på facebook! Varför ska det behöva vara så?! Är vänskap verkligen lika utslitbart som ett par jeans? Har det lika lätt för att surna som grädde?!

Nej! Jag vägrar tro att vänskap, att mina fantastiska vänner, är lika lite värt som är burk marmelad köpt på Ica! Det är inte ens jämförbart! Jag tror att man kan ha vänner hela livet. Jag tror att man kan hitta vägar att hålla vänskapen vid liv. För som någon vis människa sa: gå ofta hem till din vän, för en oanvänd stig växer snart igen.

Så. Vad vi ska göra är att:
1. Berätta för dina vänner hur fantastiska de är, för då blir de så glada.
2. Ge tid. Strunta i att skriva på din blogg och prata med din vän som behöver det.
3. Våga höra av dig till en gammal vän du tappat kontakten med, och våga börja prata med personen du träffat och vill bli vän med.
4. Överraska. Skicka ett uppmuntrande brev till någon som behöver det. Baka en kaka. Städa. Gör en present.
...

Ni fattar galoppen. Värdesätt dina relationer. För varje relation är unik. Värdesätt andra. Och det allra mest värdefulla vi har är varandra!

Äckelpotta äckelpotta!

Det finns en del saker som jag äcklas något otroligt av. Så mycket att jag faktiskt vill spy. Jag vet inte om det är en normal reaktion på fobier. Men så är det. Och jag vet inte om mina fobier är så speciellt normala heller.

Det allra äckligaste, vidrigaste, vedervärdigaste och vämjeligaste jag vet är bananer. Jag klarar inte av att sitta nära någon som äter en banan. För stanken är outhärdlig. Och skalet är något fruktansvärt äckligt... Och så blir de alltid så där mosiga och bruna när de ligger framme i en skål... Usch! Jag mår så illa av att tänka ut vidriga ord att beskriva hur vidrigt det är att jag inte finner ord! Och det värsta av allt är att verkligen alltid när jag åker tåg så hamnar jag bredvid någon som efter tio minuter plockar upp en brun banan ur väskan. Geggar med den i munnen. Viftar med skalet. Böjer sig över mig och nästan slänger det i ansiktet på mig när de ska nå skräppåsen vid mina knän. ÄÄÄH!

På tal om äckliga skal och sånt så är nummer två på min fobilista såna där klisterlappar som alltid finns på besprutade frukter som är importerade från andra sidan jorden. Som om inte de är äckliga nog i sig så envisas folk med att sätta klisterlappen i pannan! Alltså, lägg av!!

Andra äckliga saker i matväg som jag bara inte klarar av är kapris och pepparrot. Hur kan man vilja äta något som luktar så motbjudande?

Jag blir också sjukt äcklad av folk som smackar med tuggummi. Drar i det med fingrarna så det bildas äckliga trådar. Och äckligaste av allt, tar ut det ur munnen när man ska äta och lägger det på tallrikskanten och sedan efter maten stoppar in det i munnen igen! Jag kan inte uttrycka mig tydligt nog hur äckligt det är!

Så om ni vill hålla er på god fot med mig, bjud mig aldrig på mat som innehåller banan, kapris, pepparrot eller kött. Lägg inte tuggummit på tallriken och sätt inte klisterlappen från apelsinen i pannan!

Nostalgitripp i garderoben

Igår hade vi mannekängvisning på min skola. Med originalkläder från 1880-1980. Min klass fick agera modeller och fick båda se, röra och ta på sig alla kläderna, accessoarerna och skorna. Jag lovar att alla vintagebloggare hade blivit gröna av avund! Sara fick alla de vackraste klänningarna och hon såg ut som hämtat ur en saga. Jag förstår att vissa plagg var svåra att hänga tillbaka på galgen! (Bilderna från när vi går är ganska kassa, men det får ni stå ut med.)

Det är vår i Skåne och jag känner mig rosa

Jag har varit dålig på det estetiska perspektivet faktiskt. Men idag har jag lite inspiration. Eller nåt. Jag har i alla fall foton på några handdukar jag vävt. De fantastiskt fina kopparna fungerar som ljuslyktor när jag inte har Afternoon Tea i salongen.

Glöm en dröm eller kom

Jag är en drömmare. Och det är ingen hemlighet. Men jag borde inte få kallas det. Utan snarare hycklare. För vad gör jag? Jo, jag har fantastiska drömmar och visioner som jag tänker på innan jag ska somna så jag blir så uppspelt att jag inte kan somna. Sedan spenderar jag dagen med en klump i magen med diagnosen "deppighet" eftersom drömmen bara är en dröm. Och på kvällen har jag dåligt samvete över att jag inte lever helhjärtat, slösar bort min tid på att drömma och inte lyfter ett finger för att de ska bli verklighet.

En av mina stora drömmar är att öppna ett café. En helt fantastiskt underbar tesalong! Om det kunde bli som det ser ut i min hjärna vid elvaslaget skulle ni aldrig vilja lämna mitt café! Men jag är ju som sagt en hycklare. Jag tänker att "Nej, det skulle ju aldrig gååå!". Så jag tänker på allt annat jag kan bli och utbilda mig till. Jag har kommit på en sak jag kan tänka mig, allt annat är svart. Eller grått. Eller vad det nu har för nyans. Men verkligheten är snabbare än mig. För jag kommer med väldigt stor sannolikhet inte komma in på den enda utbildningen, så då återstår; vad gör jag DÅ?! Glöm en dröm eller kom?

Eller säg mig. Hur GÖR man? Var börjar man? Jag vet ju ingenting! Och alla mina andra drömmar, vad händer med dem?

Ingen spricker av att ta i, du spricker bara om du låter bli?

Så mycket bättre

Jag har bara en sak att säga idag: GOD IS GREAT!! De två barnen har fått permanent uppehållstillstånd! Jesus ÄR verkligen större än migrationsverket! Och han kan göra ALLT. Och han hör varenda ord vi säger till honom, eller inte vågar säga!

Migrationsverket, SD och all annan SKIT!!

Migrationsverket vill utvisa två flyktingbarn ensamma från Sverige. Utan sin mamma. Till ett land där de inte kan språket. Till släktingar som gjorde att de var tvungna att fly hit. Migrationsverket vill samtidigt utvisa en kvinna och hans son till Iran. För att "det är bättre för pojken". Det är bättre för honom att komma till det land där hans enda fasta punkt - hans mamma, kommer hamna i fängelse. För att hon har konverterat från islam till kristendom.

SER ni inte ironin i det hela? Hur vansinnigt SJUKT det ÄR?! Migrationsverket vill "statuera ett exempel". De skryter om en statistik som visar hur många färre flyktingar som får stanna i vårt land jämfört med tidigare år. Som om att det skulle vara något att vara stolt över?! För som vanligt är det de oskyldiga och de i verklig nöd som det drabbar. De som vill vara ärliga och verkligen behöver en trygghet. Och som vanligt är det de som knuffar undan andra, ljuger och utnyttjar systemen som får ett positivt besked.

Vi, iskalla svenskar objektifierar flyktingar. Ser det som ett hot mot vårt eget välstånd. Röstar på SD för att de tror att de ska förbättra något. Tänker i första grad och hand bara och enbart på SIG SJÄLVA!

Jag blir bara så FÖRTVIVLAD. Arg. Ledsen. Besviken. Skamsen. Och nötar frågar i mitt huvud "Var finns medmänskligheten? Barmhärtigheten? Medkänslan?". NÄR SKA VI I KALLA SVERIGE TINA UPP? Töa? Jag skäms över Sverige. Jag skäms över att mitt land skickar tillbaka mina vänner till en säker misär. Jag skäms. Jag skäms över att jag inte kan göra mer.

SÅ HÄR KAN VI INTE HA DET!

Om du vill göra en liten uppoffring, ta dig tid i ungefär en halv minut och skriv under ditt namn som en protest mot utvisandet av de två barnen här.


Vad ska vi göra kvar i Sverige?
Här blir vi bara mörkertal
Ingen som gillar dina färger
Vi kommer aldrig till final.

Vad vill ni ha? Ha det bra?
Ska vi dra?!

Är man vuxen när man inte vill köpa paprikor för att de är fulla av miljögifter?

Eller är man vuxen när man gjort högskoleprovet? Eller har man, två barn, volvo, ica-kort och villa? Eller när man har lärt sig av erfarenhet att man inte ska stå upp på en snurrstol? Är man vuxen när man slutat köpa en stor påse lördagsgodis till sig själv? Eller är det när man insett att a-kassa, lill-lördag, lördag och ångestsöndag inte är tillräckligt i livet? Eller när man slutat köpa eldorado och euroshopper för att man har råd med icas egna märke? Är det när man fyllt 25? Eller 35? Eller har vuxenhet något att göra med att uppnå en mental gräns?

ÄH! Jag vet inte! Och letar inte ens efter ett svar. Eller kanske lite. För helt plötsligt känner jag mig vuxen. Eller tråkig snarare. Och det är ju allmänt känt att de är synonymer. Eller?

Jag tror att man är vuxen när man blivit realistisk, och ja, tråkigt som sagt. I alla fall är jag där nu. Jag har skyfflat undan mina fåfänga drömmar om att bli världsledande modeskapare, rockstjärna, Moder Theresa, oscarsvinnare och isprinsessa. Jag har anmält mig till högskoleprovet, skrivit mig i bostadskö och väntar på att det ska bli den 15 mars så jag kan söka någon seriös utbildning på studera.

Inte konstigt att en ganska torftig känsla infinner sig och jag känner mig tråkig. När min värld, bubbla, kalla-det-vad-ni-vill, dröm, brukar dansa i rött, lila, blått, grönt och gult. Som ett stort knippe ballonger som man släpper mot himlen en solig sommardag. Ungefär så.

Och så kommer småbarnsmamman som faktiskt har både volvo och villa och säger: Nej Anna! Du är INTE vuxen! Du har helt enkelt inte vad som krävs!

Och ÅH vad jag suckar av lättnad och springer ut i köket och blåser upp nya ballonger!

Wouldn't it be nice?

En kompis sa en gång till mig "Anna, jag har nog aldrig mött någon som lever så mycket i sin egen värld som du!". Och självklart hade han helt rätt. Jag har läst alldeles för många böcker. Sett alldeles för många filmer. Drömt alldeles för mycket. Varit alldeles lost in Austen! Tro mig, jag har försökt skärpa mig och vara lite normal. Men jag är en hopplös drömmare och romantiker utan hopp om bättring.

Men jag har börjat läsa en väldigt intressant bok: "Wild at heart" av John Edlredge . Den handlar kort och gott om män. Hur de egentligen är. Tänker. Drömmer. (Boken om kvinnor heter "Captivating".) Och den här meningen fångade mitt intresse:

"They may be misplaced, forgotten or misdirected, but in the heart of every man is a desperate desire for a battle to fight, an adventure to live and a beauty to rescue."

Så har ni blivit vilseledda av dagens media om machomän som inte vill ha något annat än ett one night stand eller två. En superkarriär. Några glas öl på kvällen. Och total frihet. Då har vi nu spräckt den bubblan. Det finns ett djup i mäns hjärtan. Kanske gömt djupt inne. Men någonstans där inne finns prinsen på den vita springaren!

Är det inte helt fantastiskt?! För vad är det vi kvinnor vill ha? Jo just det! Vi vill vara mitt i ett äventyr. Vi vill bli uppvaktade av gentlemannen. Och mest av allt vill vi vara den hjälplösa jungfrun som blir räddade av prinsen. Vi vill sitta trygga framför honom på hästen och rida mot solnedgången till hans slott. Och där kommer vi leva lyckliga i alla våra dagar!

Enligt min teori för jag börja drömma igen. För så länge det finns liv finns det hopp. Och eftersom det finns hopp finns det liv. Alltså levande prinsar! Tada!

Låt dedikerad till dagens ämne: Wouldn't it be nice

Promise less and do more

Mitt nya år inleddes med fyrverkerier på stranden i Åhus. Som vanligt kommer jag på vid så där fem i tolv att det finns något som heter nyårslöften. Och som vanligt hinner jag inte komma på något vettigt på de där fem minuterna. Utan varje år tar jag hjälp av min kära vän efterkonstruktion. Och förra året efterkonstruerade jag dessa löften (bland annat):

1. Göra något vettigt av våren 2010 (jag gick bibelskola, men skolkade mycket.)
2. Säga minst ett hej till en kille som jag spanat in (vilket jag inte gjorde, utan fortsatte bara titta i smyg på hans bruna ögon.)
3. Träna skitmycket och få supersnygg kropp (jag tränade en massa, men blev bara tjockare ändå.)

Men nyårslöften är i vilket fall sjukt meningslöst och överskattat. Seriöst, vem har någon gång hållit ett?! Så i år sätter jag bara löften som jag definitivt kommer hålla:

1. Gå minst 10 steg om dagen.
2. Bada utomhus i sommar och dansa runt midsommarstången.
3. Äta mycket grönsaker.
4. Sova tills jag vaknar.
5. Använda jeans då och då.