Nostalgitripp i garderoben

Igår hade vi mannekängvisning på min skola. Med originalkläder från 1880-1980. Min klass fick agera modeller och fick båda se, röra och ta på sig alla kläderna, accessoarerna och skorna. Jag lovar att alla vintagebloggare hade blivit gröna av avund! Sara fick alla de vackraste klänningarna och hon såg ut som hämtat ur en saga. Jag förstår att vissa plagg var svåra att hänga tillbaka på galgen! (Bilderna från när vi går är ganska kassa, men det får ni stå ut med.)

Det är vår i Skåne och jag känner mig rosa

Jag har varit dålig på det estetiska perspektivet faktiskt. Men idag har jag lite inspiration. Eller nåt. Jag har i alla fall foton på några handdukar jag vävt. De fantastiskt fina kopparna fungerar som ljuslyktor när jag inte har Afternoon Tea i salongen.

Glöm en dröm eller kom

Jag är en drömmare. Och det är ingen hemlighet. Men jag borde inte få kallas det. Utan snarare hycklare. För vad gör jag? Jo, jag har fantastiska drömmar och visioner som jag tänker på innan jag ska somna så jag blir så uppspelt att jag inte kan somna. Sedan spenderar jag dagen med en klump i magen med diagnosen "deppighet" eftersom drömmen bara är en dröm. Och på kvällen har jag dåligt samvete över att jag inte lever helhjärtat, slösar bort min tid på att drömma och inte lyfter ett finger för att de ska bli verklighet.

En av mina stora drömmar är att öppna ett café. En helt fantastiskt underbar tesalong! Om det kunde bli som det ser ut i min hjärna vid elvaslaget skulle ni aldrig vilja lämna mitt café! Men jag är ju som sagt en hycklare. Jag tänker att "Nej, det skulle ju aldrig gååå!". Så jag tänker på allt annat jag kan bli och utbilda mig till. Jag har kommit på en sak jag kan tänka mig, allt annat är svart. Eller grått. Eller vad det nu har för nyans. Men verkligheten är snabbare än mig. För jag kommer med väldigt stor sannolikhet inte komma in på den enda utbildningen, så då återstår; vad gör jag DÅ?! Glöm en dröm eller kom?

Eller säg mig. Hur GÖR man? Var börjar man? Jag vet ju ingenting! Och alla mina andra drömmar, vad händer med dem?

Ingen spricker av att ta i, du spricker bara om du låter bli?

Så mycket bättre

Jag har bara en sak att säga idag: GOD IS GREAT!! De två barnen har fått permanent uppehållstillstånd! Jesus ÄR verkligen större än migrationsverket! Och han kan göra ALLT. Och han hör varenda ord vi säger till honom, eller inte vågar säga!

Migrationsverket, SD och all annan SKIT!!

Migrationsverket vill utvisa två flyktingbarn ensamma från Sverige. Utan sin mamma. Till ett land där de inte kan språket. Till släktingar som gjorde att de var tvungna att fly hit. Migrationsverket vill samtidigt utvisa en kvinna och hans son till Iran. För att "det är bättre för pojken". Det är bättre för honom att komma till det land där hans enda fasta punkt - hans mamma, kommer hamna i fängelse. För att hon har konverterat från islam till kristendom.

SER ni inte ironin i det hela? Hur vansinnigt SJUKT det ÄR?! Migrationsverket vill "statuera ett exempel". De skryter om en statistik som visar hur många färre flyktingar som får stanna i vårt land jämfört med tidigare år. Som om att det skulle vara något att vara stolt över?! För som vanligt är det de oskyldiga och de i verklig nöd som det drabbar. De som vill vara ärliga och verkligen behöver en trygghet. Och som vanligt är det de som knuffar undan andra, ljuger och utnyttjar systemen som får ett positivt besked.

Vi, iskalla svenskar objektifierar flyktingar. Ser det som ett hot mot vårt eget välstånd. Röstar på SD för att de tror att de ska förbättra något. Tänker i första grad och hand bara och enbart på SIG SJÄLVA!

Jag blir bara så FÖRTVIVLAD. Arg. Ledsen. Besviken. Skamsen. Och nötar frågar i mitt huvud "Var finns medmänskligheten? Barmhärtigheten? Medkänslan?". NÄR SKA VI I KALLA SVERIGE TINA UPP? Töa? Jag skäms över Sverige. Jag skäms över att mitt land skickar tillbaka mina vänner till en säker misär. Jag skäms. Jag skäms över att jag inte kan göra mer.

SÅ HÄR KAN VI INTE HA DET!

Om du vill göra en liten uppoffring, ta dig tid i ungefär en halv minut och skriv under ditt namn som en protest mot utvisandet av de två barnen här.


Vad ska vi göra kvar i Sverige?
Här blir vi bara mörkertal
Ingen som gillar dina färger
Vi kommer aldrig till final.

Vad vill ni ha? Ha det bra?
Ska vi dra?!