Underbart är gott

En av mina största passioner i livet är fika och mat. (Och det är just därför jag aldrig kommer bli size zero, men för tillfället bekommer det mig inte alls!) Det är faktiskt så att de bästa stunderna i vardagen är när man sitter tillsammans och äter. Av någon anledning delar man en större gemenskap när man skyfflar in potatis i munnen än när man bara sitter och andas. Ganska intressant egentligen. Och lite av det bästa är att innan man äter måste man ju tillaga den. Grymt tycker jag. Så därför tänkte jag bjuda på ett av mina favoritvegetariskarecept (för recept har jag varit snål med hittills). Det är väldigt enkelt att göra, och passar bra till finare tillställningar. Som till exempel helgens bröllop. Men det passar lika bra alla andra tisdagar också.

NÖTPATÈ

4,5 dl skalad hirs
2,5 dl hasselnötter
3 kokta potatisar
3 gula lökar
Örtsalt
Paprikapulver
Rosmarin

Koka hirsen i ca 13 dl vatten tillsammans med en grönsaksbuljong. Pressa potatisen. Hacka nötterna och löken fint eller kör dem i en matberedare. Blanda samman allt med hirs och kryddorna. Smaka av.
Smörj en brödform (1,5 liters) noga. Klipp till en bit smörpapper och lägg i botten. Klicka i patén och garnera ev med hela hasselnötter. Grädda i 200 grader i vattenbad i ungefär 1 timme.
Servera kall till potatis och svampsås.

Yra

Nu ska jag överkonsumera ordet 'yra', för det är ett så sjukt bra. Och de här senaste dagarna har verkligen varit en enda stor yra. Matyra. Släktyra. Familjeyra. Glädjeyra. Kärleksyra. Stressyra. Dekorationsyra. Planeringsyra. Sömnbristyra. Oroligfördåligtväderyra. Klädselyra. Värkifötternaavklackskoryra. Värkifötternaavförmycketgåendeyra. Festyra. Bajshumoryra. Svensexeyra. Övningsyra. Musikyra. Den gemensamma nämnaren är: bröllopsyra. Och för min del har det mest betytt bakyra. Som resulterade i tårtyra. Yra. Yra... Väldigt beskrivande ord.

Jag kan tala om att jag bakade 24 sockerkaksbottnar. Använde 2,6 kg choklad. X antal liter grädde. 30 timmar. Minst. Men på fredagskvällen kom min vackra Madde och hjälpte mig med garneringen. Det tog 7 timmar. Galet. Utan henne hade det tagit 14. Fast mest troligt är att det inte hade blivit några tårtor alls då. Så tack tack tusentack Madde! Vi är ett grymt team! Och här kommer yran i bilder:

Den officiella bröllopsserien

Nu är min bror bortgift. Han är lycklig. Hans fru är lycklig. Jag är lycklig. Men sjukligt trött. Imorgon eller så... då kommer ett helt reportage om mitt bröllopstårtebak. Men until then, godnatt!

Valdag

Idag är dagen. Dagen. Med stort D. Dagen då alla svenskar förväntas rösta.
Välja.

Med all rätt. Det ska man göra. Men inte bara idag. Inte bara för att det är riksdagsval just idag. Utan varje dag. Med risk att låta kliché säger jag att vi gör val varje dag. En del superviktiga. En del mindre väsentliga. Men inte desto mindre avgörande. Varje morgon när vi kliver upp ur sängen väljer vi att leva just den dagen. Vi väljer livet. Glöm inte det!

Och idag som vi valt att leva har vi också förmånen att välja vilka som ska styra över Sverige. I valet och kvalet mellan pest eller kolera väljer jag kolerapartiet. För pesten är trots allt mycket värre!

Septemberregn

Om jag säger att det är höst nu, vad säger du då?

Ett riktigt bakslag

Jag ska baka min brors bröllopstårta. Eller inte bara en. Utan 11 tårtor. Det är 18 satser sockerkaksbotten. Och just nu känns det så här stort. Ja precis. Så stort att ni varken ser början eller änden. Och dessutom är jag vilse i en djungel av sugarpaste, marsipan, dekorfondant, sockermassa, marshmallowsfondant och grädde. Jag har lite ont i magen. Och när jag tänker på att folk är allergiska och borde få specialtårta vill jag inte leva mer.

Nej. Nu ska jag inte låta så här deppig. Tårtorna kommer att bli fantastiska. Och helt sanslöst goda. In time. Dessutom kommer min egen supermadde som en superman och stormar in i köket. Det ser jag fram emot. Så oroa dig inte Joel, du kommer bli imponerad av tårtorna. Jag lovar!